Jag är just nu 26 år gammal och jag brukar säga att jag har varit överviktig hela mitt liv. Jag föddes på över 5kg och eftersom att jag var så lång som jag var när jag föddes så tyckte inte läkarna att det var något konstigt, jag var ju en så söt liten småknubbigt bebis. Ett halvår senare så hette det att ”det försvinner när hon börjar gå” och ett år senare så hette det att ”hon växer ur det”. I femårsåldern så sa som att det försvinner när hon börjar skolan och växer lite snabbare, sen hette det att det skulle försvinna när jag blev tonåring. Ser ni mönstret? Jag har aldrig ätit speciellt mycket, jag förstår mig absolut inte på att äta om jag inte är hungrig och när jag på mellanstadiet gick till en dietist så tittade hon på min matlista och sen på mig och skakade på huvudet, som om att hon inte förstod hur det gick ihop. Och det gjorde varken jag eller mamma heller.
Jag är egentligen ganska oproportionerligt formad, om man ser till min överkropp så har jag 44 på tröjor, helt okej ändå, beroende på passform så har jag M, även om jag ibland måste gå upp till XL för att tyget inte riktigt samarbetar med min byst. Men när det sen kommer till mina höfter, rumpa och lår så vet jag inte vad som har gått snett, dom är helt oproportionerliga, snacka om att jag är päronformad.
Och jag är uppriktigt sagt trött på dom här låren nu så nu ska dom bort! Den 6 juni 2011 så slutade jag med kolhydrater och började äta enligt LCHF eller Atkins eller vad man nu vill kalla det och jag har gett mig sommaren ut att tappa en viss vikt, annars går jag till läkaren och försöker få en gastric bypass, något som jag absolut inte vill, men jag ser ingen utväg. En livslång övervikt måste få ett slut. Mitt mål är att halvera min vikt, även om jag inte tror att jag någonsin kommer ner i den vikten så jag skulle vara nöjd med att få bort 25% till att börja med så får vi se var det här slutar.
Losing My Hips 