Ååååh vad jag blir irriterad på folk ibland! Men som tur var så har jag lärt mig att ibland är det bättre att bita mig i tungan än att säga vad jag verkligen till säga. Jag blev så irriterad på en av våra orkestermedlemmar idag som spelar blåsinstrument men absolut skulle lägga sig i och stämma om trummorna. Naturligtvis så kom våra yberduktiga trummis in mitt i omstämmningen och han blev minst sagt inte glad. Det var nog tur för ”han som inte ska nämnas” att jag inte sa något, för han hade fått sig en rejäl utskällning.
Det värsta är nog att D betedde sig precis som vanligt idag, och jag kunde inte låta bli att inte vara arg på honom. Jag vill verkligen vara jättearg på honom, men jag kan inte =(